
Jag är tillbaka och under tiden jag varit borta har jag utvecklats som människa. Jag har en extra tå placerad på armbågen och min hörsel samt syn är lika bra som den halte och blinda mannen som hänger vid roslagsbanan. Honom får man inte kasta saker på, det har Gud sagt.
Anywho mit liv har faktiskt utvecklats en aning, jag har jobb som serietecknare, jag har flyttat hemifrån och hittat en fantastik tjej som inte bara gillar mig för mina muskler.
Därför kan man undra, hur ska det gå för min lilla blogg. Det som händer när man blir vuxen,(förutom att man äntligen fått ett skägg man kan skryta med) är att alla de saker jag tyckte var intressant förut som att hångla runt, bli asfull och kräkas och ibland gråta.
De grejorna tappar sin betydelse lite, men en som håller den fanan högt är min lillasyster. No shame, she's rockin it 24/7 och 365.
Jag kan iallafall säga att jag äntligen fått jobbet jag alltid velat ha, rita serier på daglig basis, lönen är skit, ryggen tar stryk men det finns inget så kul som att göra det man älskar och sedan få fin kritik. Se bara här vad en människa skrev om min serie som nyligen börjat gå i svenska dagbladet.
"Nu har jag läst ett par strippar och jag håller med, ingen "serie för barn" utan bara en taskigt tecknad humorserie.
"
Nu ska jag sätta mig ner här i mitt arbetsrum och rita tre nya strippar, det kommer bli galet up in this motherfucker.
Lev väl.
-H
Jag ska försöka att inte nämna min serie för mycket, men efter födelsen av min son är det här det största som har hänt mig.
Nu undar ni om jag har en son eller inte, jag hoppas inte det. Men man vet aldrig